Svensk ordbok 2009, webbversion

blän`de substantiv ~t ~n bländ·et●vanligen i sammansättn. typ av starkt glänsande, sprött och ganska mjukt mineral som huvud­sakligen består av enkla svavel­föreningar mineral.arsenikbländehornbländepechbländezinkbländesedan 1687av ty. Blende med samma betydelse, till blenden ’blända, bedra (på grund av från­varon av mineral)’