Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
bländ·et●vanligen i sammansättn.
typ av starkt glänsande, sprött och ganska mjukt mineral
som huvudsakligen består av enkla svavelföreningar
mineral.arsenikbländehornbländepechbländezinkbländesedan 1687av ty. Blende med samma betydelse, till blenden ’blända, bedra (på grund av frånvaron av mineral)’