Svensk ordbok 2009, webbversion
blä
`
da
verb
~de ~t
bläd·ar
●
gallra genom avverkning
som börjar samtidigt på många olika ställen; i äldre skog
mest histor.
skogsbr.
JFR
cohyponym
kalhugga
bläda ngt
sedan 1734
Subst.:
vbid1-121868
blädande
,
vbid2-121868
blädning