Svensk ordbok 2009, webbversion
bly`ghet
substantiv ~en
blyg·het·en●det att vara blyg
psykol.först i 40-årsåldern övervann han sin blyghetblyghet (för ngn/att+V)sedan början av 1500-taletSkrifter till uppbyggelse från medeltidenfornsv. bliughet, blyghet