Svensk ordbok 2009, webbversion

bly`ghet substantiv ~en blyg·het·en●det att vara blyg psykol.först i 40-årsåldern över­vann han sin blyghetblyghet (för ngn/att+V)sedan början av 1500-taletSkrifter till uppbyggelse från medeltidenfornsv. bliughet, blyghet