Svensk ordbok 2009, webbversion

blund substantiv ~en blund·en●i vissa ut­tryck till­ståndet att ha ögonen slutna särsk. i ut­tryck för dålig sömn fysiol.hon hade inte fått en blund i ögonen på hela nattenhan sov inte en blund på två nätter○äv. ut­vidgatkort­varig sömn jag får nog ta mig en blundsedan ca 1605till blunda