Svensk ordbok 2009, webbversion

blottare [blåt`-] substantiv ~n äv. vard. blottarn, plur. ~, best. plur. blottarna blott·ar·en●person som har ett sjukligt behov att blotta sina köns­organ psykol.yrk.SYN.synonymexhibitionist blottare kallas ofta för fula gubbarsedan 1961