Svensk ordbok 2009, webbversion

blo`ta verb ~de ~t blot·ar●förrätta blot relig.blota åt Odenblota för års­växtenblota (till/åt ngn) (för ngt)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. blota, isl. blóta; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr. Subst.:vbid1-121377blotande; blot