Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
blot·ar●förrätta blot
relig.blota åt Odenblota för årsväxtenblota (till/åt ngn) (för ngt)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. blota, isl. blóta; gemens. germ. ord av omdiskuterat urspr.
Subst.:vbid1-121377blotande;
blot