Svensk ordbok 2009, webbversion

blonde´ra verb ~de ~t blond·er·ar●göra (hår) blondare kläd.JFRcohyponymbleka ○äv. med avs. på person (särsk. refl.)han hade klippt luggen och blonderat sigblondera ngn/ngtsedan 1938Subst.:vbid1-121353blonderande, vbid2-121353blondering