Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
blond·er·ar●göra (hår) blondare
kläd.JFRcohyponymbleka
○äv. med avs. på person (särsk. refl.)han hade klippt luggen och blonderat sigblondera ngn/ngtsedan 1938Subst.:vbid1-121353blonderande,
vbid2-121353blondering