Svensk ordbok 2009, webbversion
[blån´d]
adjektiv blont
●som har ljus (hår)färg
om person (el. hår)
admin.med.ljusblondmörkblondrödblonden blond flicka med flätor○äv.ljushyllt
han var en blond typ så han bör ha haft blå ögon○ibl. äv.ljus
det blonda nordiska landskapetsedan 1740av fra. blond med samma betydelse; trol. av germ. urspr.; besl. med blind, blunda
Nu löser solen sitt blonda hår i den första gryningens timma.Pär Lagerkvist, ur Kaos (1919)
[blån´d]
substantiv ~en ~er [blån´d- el. blån`d-]
blond·en●typ av fin silkesspets
handarb.sedan ca 1755av fra. blonde med samma betydelse; till 1blond; trol. efter råsilkets ljusa färg