Svensk ordbok 2009, webbversion

blomm`ig adjektiv ~t blomm·ig1som känne­tecknas av före­komst av (många) blommor mindre brukl.Nollen villa­förort med blommig charmsedan 18132ut­smyckad med blomfigurer om material (tyger, tapeter m.m.) el. produkter NollJFRcohyponymrosig en blommig klänningen blommig kaffe­kannaen blommig tapet○ngn gång bildligtpräglad av bild­språk och blomster­språk hans något blommiga tal på hennes femtioårs­dagsedan 17493rik på (finare) arom som på­minner om (doften av) blommor som viol, kaprifol, slån etc.; särsk. om vin kokk.år­gången är blommig med viss sötmasedan 1980-talet