Svensk ordbok 2009, webbversion

blom`kvistare substantiv ~n äv. vard. blomkvistarn, plur. ~, best. plur. blomkvistarna blom|­kvist·ar·en●pojke eller flicka som agerar detektiv och hjälper polisen att spåra upp stöld­gods och tjuvar e.d. yrk.tre käcka blomkvistare följde efter de flyende tjuvarnasedan 1953till person­namnet Blomqvist i Astrid Lindgrens böcker om mäster­detektiven Kalle Blomqvist