Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. blomkvistarn, plur. ~, best. plur. blomkvistarna
blom|kvist·ar·en●pojke eller flicka som agerar detektiv
och hjälper polisen att spåra upp stöldgods och tjuvar e.d.
yrk.tre käcka blomkvistare följde efter de flyende tjuvarnasedan 1953till personnamnet Blomqvist i Astrid Lindgrens böcker om mästerdetektiven Kalle Blomqvist