Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~men
blomm·en1vanligen i sammansättn.
(samling) blommor
bot.mandelblomnyponblomäppelblomblom och bladfrosten hade tagit blommensedan 1777se 1blomma
2i vissa uttryck
blommande tillstånd
bot.gå i blomslå ut i full blomkörsbärsträden stod i blomi blomsedan 1732I skuggan av unga flickor i blom.Titel på den andra boken i romansviten På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust (1919, svensk översättning av Gunnel Vallquist 1965)