Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
blod|hund·en●en kraftig hund med långsmalt, veckat nosparti och stora hängande öron
anv. som spårhund
zool.engelsk blodhund○äv. om vissa andra spårhundsraser○äv. bildligt om mänsklig förföljare e.d.han satte säkerhetspolisens blodhundar på den misstänktesedan 1685 (om utländska förhållanden); 1956 (om uppfödning i Sverige)efter hundens oöverträffade förmåga att spåra efter dofter