Svensk ordbok 2009, webbversion

blo`dhund substantiv ~en ~ar blod|­hund·en●en kraftig hund med lång­smalt, veckat nos­parti och stora hängande öron anv. som spår­hund zool.engelsk blodhund○äv. om vissa an­dra spårhundsraser○äv. bildligt om mänsklig förföljare e.d.han satte säkerhets­polisens blodhundar på den miss­tänktesedan 1685 (om ut­ländska förhållanden); 1956 (om upp­födning i Sverige)efter hundens o­överträffade förmåga att spåra efter dofter