Svensk ordbok 2009, webbversion

blocka`dbrytare substantiv ~n äv. vard. blockadbrytarn, plur. ~, best. plur. blockadbrytarna block·ad|­bryt·ar·en1far­tyg som tar sig i­genom av­spärrning om neutrala far­tyg el. far­tyg till­hörande den av­spärrade parten mil.under kriget gick snabb­gående blockadbrytare med kul­lager till Eng­landsedan 18772person som bryter en blockad samh.yrk.seseblockad 2 JFRjämförstrejkbrytare sedan 1904