Svensk ordbok 2009, webbversion

blocka [blåk`a] verb ~de ~t block·ar1spänna ut (sko­don) till full storlek kläd.blocka ngtsedan 18852blockera särsk. i data­tekniska samman­hang databehandl.blocka popup-fönster○äv.ibl. med partikelnin hoppa upp vid nätet och hindra bollen från att komma över på egen plan­halva i volley­boll de blockade in mot­ståndarnas smashblocka (in) ngtsedan 1994Subst.:vbid1-120773blockande, vbid2-120773blockning