Svensk ordbok 2009, webbversion

blix`tra verb ~de ~t blixt·rar1vanligen opers. konstruktion före­komma blixtar meteorol.seseblixt 1 det åskade och blixtrade hela nattenblixtrasedan 16492av­ge kort­varigt och starkt ljus direkt el. reflekterat foto.sabeln blixtrade i hugget○spec. vid fotograferingfotograferna knäppte och blixtra○äv. bildligthennes ögon blixtrade av raseriblixtrasedan ca 1750Subst.:blixtrande