Svensk ordbok 2009, webbversion
blink´er
substantiv ~n, plur. blinkrar el. ~ äv. ~s
blink·ern●körriktningsvisare som använder blinkande ljus
på bilar m.m.
trafik.bakre högra blinkern fungerade intesedan 1955av eng. blinker med samma betydelse, till blink ’blinka’