Svensk ordbok 2009, webbversion
blin
`
dtesta
verb
~de ~t
blind|test·ar
●
utföra blindtest på
vetenskapl.
blindtesta ngt
sedan trol. 1950-talet
Subst.:
vbid1-910633
blindtestande
,
vbid2-910633
blindtestning
;
blindtest