Svensk ordbok 2009, webbversion
blin`dstyre
substantiv ~t ~n
blind|styr·et●person som inte ser sig för
vard.psykol.yrk.se upp, ditt blindstyre!○äv. bildligtperson som handlar oreflekterat
sedan 1845sv. dial. blindstyre; efterledet trol. ombildn. av fornty. stior ’tjur’ (ty. Stier)