Svensk ordbok 2009, webbversion

blin`dstyre substantiv ~t ~n blind|­styr·et●person som inte ser sig för vard.psykol.yrk.se upp, ditt blindstyre!○äv. bildligtperson som handlar o­reflekterat sedan 1845sv. dial. blind­styre; efter­ledet trol. ombildn. av fornty. stior ’tjur’ (ty. Stier)