Svensk ordbok 2009, webbversion

blin`dspår substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en blind|­spår·et●(järnvägs)spår som slutar blint rum.trafik.○äv. bildligt om process, tanke e.d. som inte leder någon­stansen art av människo­apor som kan­ske var ett blindspår i människans ut­vecklingsedan 1895