Svensk ordbok 2009, webbversion
blin`dspår
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
blind|spår·et●(järnvägs)spår som slutar blint
rum.trafik.○äv. bildligt om process, tanke e.d. som inte leder någonstansen art av människoapor som kanske var ett blindspår i människans utvecklingsedan 1895