Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
blind·er·ing·en1plan, grund fördjupning i muryta
vanligen målad el. vitrappad
arkit.rum.medeltida tegelarkitektur utsmyckades ofta med blinderingarsedan 1896till blindera
2täckt eldställning eller skyddsrum
varifrån eld kan avges
mil.○äv.skyddsgrav för markörer
på en skjutbana
sedan 1839till blindera