Svensk ordbok 2009, webbversion
blinde
´
ra
verb
~de ~t
blind·er·ar
●
förse med blindering
arkit.
mil.
kyrkans blinderade trappgavlar
blindera ngt
sedan 1826
av fra.
blinder
’förse med blindverk’; besl. med
blinda
Subst.:
vbid1-120581
blinderande
,
blindering