Svensk ordbok 2009, webbversion

blid`ka verb ~de ~t blid·kar●göra mindre arg eller sträng komm.inga ur­säkter kunde blidka rektornblidka ngnsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. blidhka; till blid Subst.:vbid1-120550blidkande