Svensk ordbok 2009, webbversion

blick`stilla adjektiv, ingen böjning blick|­stilla●full­ständigt o­rörlig särsk. om vatten­yta el. levande varelse sjö.sjön låg blickstilladet gällde att sitta blickstilla när man fotograferadessedan 1883ombildn. av blekstilla, till sv. dial. blek ’vind­stilla med blank vatten­yta’; jfr blek, 1bleke, bleck, 1bläcka 2