Svensk ordbok 2009, webbversion

blemm`a substantiv ~n blemmor blemm·an●liten blåsa i huden med.JFRcohyponymfinne 2cohyponym1plitacohyponymkvissla sedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. blema; ur en indoeur. ord­rot med bet. ’svälla’