Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
blek·nar●bli blekare till färgen
ofta om person(s ansikte) men äv. allmännare
färg.han bleknade av skräck under solbrännanen gammal bok med bleknade färgbilder○äv. bildligtibl. med partikelnbort
förlora i tydlighet
JFRcohyponymfalna
minnena från sommaren började blekna (bort)blekna (bort)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. blikna, blekna
Subst.:vbid1-120469bleknande