Svensk ordbok 2009, webbversion

1blas`ka verb ~de ~t blask·ar●röra i vatten så att det plaskar vard.m-med.barnen satt och blaskade i bad­karet○ibl. äv.stänka vatten på, tvätta hon blaskade sig under armarna○ngn gång äv.med partikelnav tvätta hon blaskade av kaffe­kopparnablaska (ngn/ngt), blaska (av ngn/ngt)sedan 1886trol. ljud­härmande; jfr no. blaskra, blaske, blasse ’plaska’; jfr även plaska Subst.:vbid1-120373blaskande
2blas`ka substantiv ~n blaskor blask·an●(dålig) tidning särsk. kvälls­tidning vard.; ned­sätt.m-med.har du läst i blaskan om rånet?sedan 1934till 1blaska, ev. med utgångs­punkt i blad ’tidning’