Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
blask·ar●röra i vatten så att det plaskar
vard.m-med.barnen satt och blaskade i badkaret○ibl. äv.stänka vatten på, tvätta
hon blaskade sig under armarna○ngn gång äv.med partikelnav
tvätta
hon blaskade av kaffekopparnablaska (ngn/ngt), blaska (av ngn/ngt)sedan 1886trol. ljudhärmande; jfr no. blaskra, blaske, blasse ’plaska’; jfr även plaska
Subst.:vbid1-120373blaskande
substantiv ~n blaskor
blask·an●(dålig) tidning
särsk. kvällstidning
vard.; nedsätt.m-med.har du läst i blaskan om rånet?sedan 1934till 1blaska, ev. med utgångspunkt i blad ’tidning’