Svensk ordbok 2009, webbversion
blarr
`
a
verb
~de ~t
blarr·ar
●
prata strunt
vard.
komm.
blarra (om ngn/ngt/att+V/SATS)
sedan 1914
till
bladdra
Subst.:
vbid1-120356
blarrande
;
blarr