Svensk ordbok 2009, webbversion
blank`polera
verb ~de ~t
blank|pol·er·ar●ofta perf. part.
polera så att glans uppstår
särsk. med avs. på metallföremål
hush.tekn.rostfria beslag bör vara blankpolerade för att nå sin fulla beständighetblankpolera ngtsedan 1841Subst.:vbid1-120326blankpolerande,
vbid2-120326blankpolering