Svensk ordbok 2009, webbversion

blankett [-ket´] substantiv ~en ~er blank·ett·en●pappers­ark med för­tryckta fält, av­sett för i­fyllning av o­lika upp­gifter särsk. upp­gifter från privat­personer för myndigheters behov rum.samh.SYN.synonymformulär deklarationsblankettfrågeblanketten för­tryckt blankettfylla i en blankett○ofta med an­tydan om o­nödig byråkratiseringblankettraserisedan 1818av ty. Blankett med samma betydelse, franskinspirerad bildn., eg. ’ett vitt blad endast försett med under­skrift’; besl. med blank