Svensk ordbok 2009, webbversion

blan`däktenskap substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bland|­äkt·en·skap·et●äktenskap mellan två personer av o­lika ras el. religion samh.släkt.nazisterna förbjöd blandäktenskap mellan arier och judarett blandäktenskap (med ngn), ett blandäktenskap (mellan ngra)sedan 1919