Svensk ordbok 2009, webbversion
blan`däktenskap
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
bland|äkt·en·skap·et●äktenskap mellan två personer av olika ras
el. religion
samh.släkt.nazisterna förbjöd blandäktenskap mellan arier och judarett blandäktenskap (med ngn), ett blandäktenskap (mellan ngra)sedan 1919