Svensk ordbok 2009, webbversion
[blaŋmaŋ∫e´ljust sj-ljud]
substantiv ~n ~er
blanc·mangé·er●en dessert av vispgrädde med fruktbitar
stelnad med hjälp av gelatin
kokk.sedan 1822av fra. blanc-manger med samma betydelse, till blanc ’vit’ och fornfra. mangier ’mat’; jfr blank