Svensk ordbok 2009, webbversion

blancmangé [blaŋmaŋ∫e´ljust sj-ljud] substantiv ~n ~er blanc·mangé·er●en dessert av visp­grädde med fruktbitar stelnad med hjälp av gelatin kokk.sedan 1822av fra. blanc-manger med samma betydelse, till blanc ’vit’ och fornfra. mangier ’mat’; jfr blank