Svensk ordbok 2009, webbversion

blanchera [-∫e´-] verb ~de ~t blanch·er·ar1lägga (livs­medel) i kallt, lätt saltat vatten och ge vattnet ett upp­kok var­efter vattnet slås bort kokk.JFRcohyponymförvälla blanchera ngtsedan 1876av fra. blanchir ’göra vit’, till blanc ’vit’ 2göra (läder) jämn­tjockt och blankt genom bearbetning på kött­sidan tekn.blancherjärnblanchera ngtsedan 1898Subst.:vbid1-120200blancherande, vbid2-120200blanchering