Svensk ordbok 2009, webbversion

blaj`a verb ~de ~t blaj·ar●prata menings­löst ofta med vissa an­språk vard.komm.blaja (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1912ev. av nederl. blaaien ’flyga för vinden; väsnas’ Subst.:vbid1-120188blajande; blaj