Svensk ordbok 2009, webbversion
blaha
´
interjektion
bla·ha
●
som ljudhärmande uttryck för (vanligen ironiskt el. hånfullt) skratt
vard.
Noll
JFR
cohyponym
1
ha 1
Han är en duktig elev. ― Blaha! En av de tre vise männen i klassen?
sedan 1961