Svensk ordbok 2009, webbversion

blaha´ interjektion bla·ha●som ljud­härmande ut­tryck för (vanligen ironiskt el. hån­fullt) skratt vard.NollJFRcohyponym1ha 1 Han är en duktig elev. ― Blaha! En av de tre vise männen i klassen?sedan 1961