Svensk ordbok 2009, webbversion

blaff`a substantiv ~n blaffor blaff·an●större (färg)fläck vanligen mindre till­talande vard.Noll○äv. bildligt, särsk. om medalj e.d.han hade en snygg blaffa på kavaj­slagetsedan 1919sv. dial. blaffa ’ko­mocka’; av ljud­målande urspr.