Svensk ordbok 2009, webbversion
blaff`a
substantiv ~n blaffor
blaff·an●större (färg)fläck
vanligen mindre tilltalande
vard.Noll○äv. bildligt, särsk. om medalj e.d.han hade en snygg blaffa på kavajslagetsedan 1919sv. dial. blaffa ’komocka’; av ljudmålande urspr.