Svensk ordbok 2009, webbversion
bladd
`
ra
verb
~de ~t
bladdr·ar
●
prata strunt
vard.
komm.
bladdra (om ngn/ngt/att+V/SATS)
sedan 1541
sv. dial.
bladdra
; av ljudhärmande urspr.; variant till
pladdra
,
sladdra
Subst.:
vbid1-120084
bladdrande
;
bladder