Svensk ordbok 2009, webbversion

bladd`ra verb ~de ~t bladdr·ar●prata strunt vard.komm.bladdra (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1541sv. dial. bladdra; av ljud­härmande urspr.; variant till pladdra, sladdra Subst.:vbid1-120084bladdrande; bladder