Svensk ordbok 2009, webbversion
[bläkao´t]
substantiv ~en ~er
black·out·en●plötslig förlust av medvetandet
psykol.tid.piloten tros ha drabbats av en blackout vid spakarna○äv. allmännareplötslig förlust av omdömesförmågan
han drabbades av en tillfällig blackout och kastade bollen in i det egna måletsedan 1952av eng. blackout med samma betydelse, eg. ’mörkläggning’; black samma ord som 2black