Svensk ordbok 2009, webbversion

blackout [bläkao´t] substantiv ~en ~er black·out·en●plötslig förlust av med­vetandet psykol.tid.piloten tros ha drabbats av en blackout vid spakarna○äv. all­männareplötslig förlust av omdömes­förmågan han drabbades av en till­fällig blackout och kastade bollen in i det egna måletsedan 1952av eng. blackout med samma betydelse, eg. ’mörk­läggning’; black samma ord som 2black