Svensk ordbok 2009, webbversion
bjö
`
rnfloka
substantiv
~n björnflokor
björn|flok·an
●
björnloka
bot.
sedan 1755
till
björn
och
floka
, trol. ombildn. av
loka
’hundloka’, i anslutning till sv. dial.
flokig
’trasslig; frodig’