Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
björk·en●typ av lövträd med vitaktig bark och ljusgröna blad
karakteristiskt för de nordiska länderna
bot.rum.skogsbr.björkdungebjörknäverbjörkrisbjörkveddvärgbjörkhängbjörkmasurbjörken röd liten stuga bland björkarna○äv. om (det sega) virketbjörkplywooden möbel i fernissad björksedan 1312 (i ortnamn)fastebrev på gods utfärdat av Abjörn Petersson åt ombud för prosten i Skara (Svenskt Diplomatarium)fornsv. biork; gemens. germ. ord, urspr. trol. till ett indoeur. verb med bet. ’glänsa’