Svensk ordbok 2009, webbversion

bjäfs substantiv ~et bjäfs·et●över­driven ut­smyckning som kan vittna om mindre god smak vard.Nollmassor av glitter och bjäfs i jul­skyltningensedan ca 1730 i sin nuv. bet.äldst ’frans; bård; garnering’; svenskt ord (1600-talet) av o­känt urspr.