Svensk ordbok 2009, webbversion
bjäfs
substantiv ~et
bjäfs·et●överdriven utsmyckning
som kan vittna om mindre god smak
vard.Nollmassor av glitter och bjäfs i julskyltningensedan ca 1730 i sin nuv. bet.äldst ’frans; bård; garnering’; svenskt ord (1600-talet) av okänt urspr.