Svensk ordbok 2009, webbversion

bjäbb`a verb ~de ~t bjäbb·ar●ibl. med partikelnemot tala o­avbrutet och tröttande och ofta säga emot vard.komm.ta på dig hjälmen nu och bjäbba inte emot!bjäbba (emot), bjäbba (om ngn/ngt/SATS)sedan ca 1580ljud­härmande; urspr. om hundars gläfsande Subst.:vbid1-119914bjäbbande; bjäbb