Svensk ordbok 2009, webbversion

bjuss`a verb ~de ~t bjuss·ar●särsk. i vissa ut­tryck bjuda vard.Nollsesebjuda 1 den hem­vävda sångstjärnan är så populär där­för att hon all­tid bjussar på sig själv○äv. i ut­tryck för att man fri­villigt ger an­ledning till kritik, av­und e.d.folk kan­ske tycker att jag verkar ny­rik, men det bjussar jag påbjussa på ngtsedan 1969Subst.:vbid1-119910bjussande, vbid2-119910bjussning