Svensk ordbok 2009, webbversion
bjugg
substantiv
~et
el.
~en
bjugg·et
●
(sädesslaget) korn
åld.
jordbr.
sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen
fornsv.
biug
, trol. bildat till roten i
bygga
och
1
bo
i bet. ’odla; så’