Svensk ordbok 2009, webbversion

bi`ätare substantiv ~n äv. vard. biätarn, plur. ~, best. plur. biätarna bi|­ät·ar·en●typ av färg­grann fågel med ganska lång, spetsig näbb, som huvud­sakligen lever av insekter mest före­kommande i tropiska trakter, särsk. i Afrika zool.sedan 1810