Svensk ordbok 2009, webbversion
bi`ätare
substantiv ~n äv. vard. biätarn, plur. ~, best. plur. biätarna
bi|ät·ar·en●typ av färggrann fågel med ganska lång, spetsig näbb, som huvudsakligen lever av insekter
mest förekommande i tropiska trakter, särsk. i Afrika
zool.sedan 1810