Svensk ordbok 2009, webbversion

bivack´ substantiv ~en ~er bivack·en●militärt natt­läger i tält, vind­skydd el. snö­grotta mil.rum.bivackplatstruppen gick i bivackbygga bivack○äv. all­männarepå vildmarkskursen fick del­tagarna bl.a. lära sig att rena vatten och gräva bivacksedan 1729av fra. bivouac med samma betydelse; ev. av lågty., nederl. biwake ’fältvakt’