Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
bivack·en●militärt nattläger
i tält, vindskydd el. snögrotta
mil.rum.bivackplatstruppen gick i bivackbygga bivack○äv. allmännarepå vildmarkskursen fick deltagarna bl.a. lära sig att rena vatten och gräva bivacksedan 1729av fra. bivouac med samma betydelse; ev. av lågty., nederl. biwake ’fältvakt’