Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
best. f. ~ el. bituminet
bitum·en●typ av naturlig kolväteförening med vanligen mörk färg, som kan lösas i organiska lösningsmedel
sammanfattande beteckning för bl.a. naturgas, petroleum och asfaltämne.sedan 1788av lat. bitu´men ’jordbeck’; jfr betong