Svensk ordbok 2009, webbversion

bitu´men substantiv, best. f. ~ el. bituminet bitum·en●typ av naturlig kolväteförening med vanligen mörk färg, som kan lösas i organiska lösnings­medel samman­fattande beteckning för bl.a. natur­gas, petroleum och asfaltämne.sedan 1788av lat. bitu´men ’jord­beck’; jfr betong