Svensk ordbok 2009, webbversion
bi`ton
substantiv ~en ~er
bi|ton·en●tonfall som antyder annat innehåll än det som utsägs direkt
vanligen talarens (negativa) inställning
språkvet.när han talar om NN anar man alltid en biton av förakt○äv. om stilmedel e.d. i skriften saklig framställning utan religiösa bitonersedan 1892