Svensk ordbok 2009, webbversion
verb bisatte bisatt, pres. bisätter
bi|sätt·er●förflytta (ett lik) till bårhus eller gravkapell
i väntan på jordfästning
relig.JFRcohyponymbegrava 1
bisätta ngn (ngnstans)sedan 1657av lågty. bisetten, bl.a. ’avsluta; avgöra’, och ty. beisetzen, bl.a. ’begrava’
Subst.:vbid1-119731bisättande,
bisättning