Svensk ordbok 2009, webbversion

bi`sätta verb bisatte bisatt, pres. bisätter bi|­sätt·er●förflytta (ett lik) till bår­hus eller grav­kapell i väntan på jord­fästning relig.JFRcohyponymbegrava 1 bisätta ngn (ngnstans)sedan 1657av lågty. bisetten, bl.a. ’av­sluta; av­göra’, och ty. beisetzen, bl.a. ’begrava’ Subst.:vbid1-119731bisättande, bisättning