Svensk ordbok 2009, webbversion

biskvi´ substantiv ~n ~er bis·kvi·er1typ av bak­verk som består av mandel, ägg­vita och socker särsk. i form av mycket små kakor men äv. som ingrediens i större bak­verk kokk.sedan 1664av fra. biscuit ’skorpa; små­bröd; o­glaserat porslin’; till lat. bis´ coc´tum ’två gånger kokat’ 2biskvi­porslin heminr.sedan 1788