Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er
bis·kvi·er1typ av bakverk som består av mandel, äggvita och socker
särsk. i form av mycket små kakor men äv. som ingrediens i större bakverk
kokk.sedan 1664av fra. biscuit ’skorpa; småbröd; oglaserat porslin’; till lat. bis´ coc´tum ’två gånger kokat’
2biskviporslin
heminr.sedan 1788