Svensk ordbok 2009, webbversion

bis`kopsdöme [långt el. kort ö] substantiv ~t ~n biskops|­döm·et●om­råde som i kyrkligt av­seende är under­ordnat en biskop relig.rum.i Sverige kallas biskopsdömena stift○förr äv. i fråga om världslig maktde mäktiga biskopsdömena i Tysk­land under medel­tidensedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)fornsv. biskops döme