Svensk ordbok 2009, webbversion
[långt el. kort ö]
substantiv ~t ~n
biskops|döm·et●område som i kyrkligt avseende är underordnat en biskop
relig.rum.i Sverige kallas biskopsdömena stift○förr äv. i fråga om världslig maktde mäktiga biskopsdömena i Tyskland under medeltidensedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)fornsv. biskops döme